hej blogg

Jag har gjort en film som jag är nöjd med som jag visade på handledningen i måndags..
Den är utan ljud. Först hade jag tänkt lägga på någon musik, men kom på andra tankar under handledningen.. Musik skulle liksom styra tolkningen åt något håll, och jag tycker ändå att jag komunicerar det jag vill genom bilderna.. En annan fråga som kom på tal var att jag skulle lägga på lite andra ljud, typ köksljud i bakgrunden.. Jag har experimenterat lite med det.. och det är knepigt, för det blir liksom ganska pajigt...Det är olika moment i filmen där jag försvinner ur bild och hämtar grejer från köket. Eftersom jag har förberett de olika grejerna som jag tar in i bild innan tar det orealisikt kort tid för mig att typ steka hamburgare och göra milkshake.. Utan ljud tycker jag att man köper den orealistiska tidsramen, men med  pålagda köksljud, typ ljudet av att steka hamburgare, blir det orealistiskt, och komiskt på ett lite fånigt sätt. Jag är tyst i filmen, och interagerar med tittaren med miner.. det blir också lite konstigt när det är ljud på.. då undrar man lite varför jag inte säger något... Jag funderar nu på om inte en tyst version funkar bäst trots allt. Utställningen skall ju vara i ett bibliotek där folk skall sitta i tystnad, så på ett sätt är det lite gött att man kan ta till sig filmen utan att behöva använda hörlurar.. ja det är en fundering, får se vad som sägs i morgon på handledningen... Ja, så borde jag väl lägga upp filmen här så att man an se den.. Har dragit lite på det för jag märker att jag inte riktigt vill det.. känns lite jobbigt att ha en film på mig själv på internet... Ja det är.. jag vet inte.. Kanske kan diskutera det på handledningen i morgon med..

bra mat-dålig mat...

Hmm.. det mest intressanta med det här arbetet hittils har varit att jag har blivit uppmärksam på hur jag förhåller mig till olika sorters mat, och hur jag genom mitt konsumerande liksom positionerar mig på olika sätt. När jag skulle gå och handla den där hamburgaren häromdagen blev min kille lite fundersam över att jag skulle stödja en kass industri och undrade om jag inte kunde göra en egen bra hamburgare hemma i stället.. och jag sa att jag inte kunde det för det var lixom en del i arbetet att utforska mina begränsningar.. och det var med en pytte pytte liten känsla av skuld som jag köpte en hamburgare.. Jag var och handlade med en vän häromdagen, han skulle köpa en flaska läsk.. de hade nån slags rea på stora lightläsk. Typ tre för priset av en så han tänkte att han får väl köpa tre då.. När han kollade i korgen på sina tre stora lightläsk flaskor sa han, lite i förbifarten.. -nej..fan va pinsamt.. Jag vet inte riktigt vad som det pinsamma bestod i men det gundar sig väl i en fördom om vilken slags person man är om man köper tre jättestora lightläsk och att vi liksom var lite bättre än det..

Eftersom jag identifierar mig själv som feminist är jag ofta ganska upptagen av att uppmärksamma hur patriarkala strukturer påverka mig negativt och begränsar mitt handlingsutrymme.. det var lite med den utgångspunkten jag gick i i detta projektet.. Under processens gång har jag dock blivit uppmärksam på hur jag själv använder mitt eget handlingsutrymme och positionerar mig själv på en plats i en hierarki på bekostnad av andra.. När jag inte handlar på liedel för att de verkar ha så kass mat, eller när jag väljer bort vissa livsmedel, vad säger jag då om de som konsumerar det jag väljer bort? Vad är det som gör att jag har utrymme att styra min konsumtion? Och det här med att tillexempel inte kunna svulla i mig glass fast jag kanske vill det... eller att jag äter chips på ett tjejigt och försiktigt vis om andra kollar... det är ju inte bara för att ett hemskt pariarkat tvingar mig till det utan för att det är strategier som jag kan använda för att det ger mig fördelar och status.. även om det är en pissig genusordning som ligger bakom.. Hanna P tipsade om en mycket spännande uppsats som jag har läst en del i iveckan som liksom sätter fingret på vad jag är ute efter.

"Om Simmel fokuserade måltidens förenande krafter så menar Pierre Bourdieu

istället att mat och måltider är en del av hur skillnad (åter)skapas. I sitt klassiska

verk

 

Distinction. A Social Critique of the Judgement of Taste (1984) visar han på

hur mat som en del av smaken är en distinktionsmarkör. Maten utmärker skillnad

mellan individer och mellan kollektiv och ur Bourdieus perspektiv sker dessa

markeringar främst i relation till klass. Mängden kulturellt kapital, kulturella och

ibland abstrakta tillgångar om vad som anses vara rätt smak, är enligt Bourdieu

avgörande för vår klassposition (Skeggs 1999, s. 20). Ett sätt att ackumulera det

kulturella kapitalet i termer av mat är till exempel ett visst sätt att äta och att servera

rätt mat vid rätt tillfälle, att inneha viss matkunskap, men också att kunna

göra distinktioner mellan olika former av mat och dryck, distinktioner mellan

mer exklusiv dryck som olika viner, men också mellan dagligvaror som kaffe,

bröd och ostar..."

"Sammantaget kan således mat och måltider studeras både som något som förenar

men också något som skapar och uttrycker skillnader. För att ytterligare

exemplifiera måltidens kraft som skillnadsskapare har till exempel forskare inom

fältet för kulturstudier särskilt fokuserat på vad mat och måltider symboliserar i

former av uttryckssätt, identitet och tillhörighet samt hur måltiden står i relation

till makt och hierarkier (Bell och Valentine 1997; Narayan 1997; Warde 1997;

Heldke 2001; Ashley et al 2004). Detta innebär att mat starkt relaterar till betydelser

av klass och kön..." (ur måltidens paradoxer av Terese Anving)

Ja... Den här aspekten av mat och ätande är väldigt intressant tycker jag.. Jag har arbetat så mycket innan kring hur jag blir negativ påverkad av skumma makthierarkier, så det är väl läge att undersöka mitt eget maktutövande... Det ligger mer värderingar i uttryck som "bra mat" "riktig mat" och "proper food" än vad jag kanske har tänkt på..
 

årets julklapp...

åh.. sensuella bestick. på bilden verkar det nästan som att de riktar sig mest till kvinnor.. det ser nästan ut som att tjejen på bilden blir matad... vad är användningsområdet undrar jag.. Skulle vara kul om man hade en sån där sked och satt och njut-göttade sig varje morgon när man äter frukostmusli..

http://jjhyun.com/?portfolio=tableware-as-sensorial-stimuli-2

Efter handledning 2

I veckan som gått har jag undersökt ätande med hjälp av videokamera.. Jag var inspirerad av bilderna i skvallertidningen och gjorde en film där jag äter en donut och en där jag äter en ganska kladdig hamburgare.. jag tänkte att jag bara skulle kolla in i kameran och äta de här olika grejerna.. Det var ganska jobbigt att filma och kolla på sen. Men efter ett tag tyckte jag mest att det var intressant att se hur det ser ut när man äter..Jag är inte särskillt tjusig när jag äter kan jag konstatera.. och det är ju inte meningen heller.. kul att det ofta ser sexigt ut med matätande i reklam.. Att äta är ju ofta, eller borde i allafall vara en lustfylld aktivitet.. Jobbigt att det är omgärdat av så mycket ångest och om och men.. Det var roligt att äta såna  grejer som jag i vanliga fall kanske skulle undvika att äta.. Jag skulle inte i vanliga fall äta två donuts till frukost eller gå ner till sibylla och äta en hamburgare till lunch även om jag kanske skulle vara sugen på det.. Det var skoj men det kändes sjukt fånigt att jag hade nån slags inre spärr i huvet som sa lite att "får man verkligen göra såhär" Fånigt att jag måste hitta på en skol uppgift för att berättiga ett nytt beteende.  Det var väl bra att jag upptäckte att jag har en sån "får man verkligen göra såhär" spärr. man kan ju gärna tro annars att man bara gör massa fria val och kan välja vad som helst hela tiden, men egentligen är jag begränsad av olika konstiga rädslor och mer eller mindre uttalade värderingar om hur man får göra saker.. Det är lite smärtsamt att upptäcka att jag inte bara är hindrad av något obehagligt kvinnoideal som ett osynligt väsen utanför mig själv, det vore ju fint att ha en skurk att skylla på... Men att jag till stor del med hjälp av mina val (inte mc donalds till lunch tillexempel) skapar någonslags identietet genom att indirekt säga att jag inte är som dem som äter på mc donalds till lunch. Och där med säger jag väl att jag är bättre än de som äter på mc donalds till lunch.. vilken obehaglig insikt.  Till nästa handledning skall jag fortsätta att undersöka mina begränsningar vad gäller mat och ätande... på gensyn!

 

 

 

en annan grej jag tänker på

<iframe width="420" height="315" src="http://www.youtube.com/embed/Ejr9KBQzQPM?rel=0" frameborder="0" allowfullscreen></iframe>

ska utveckla tanken här, men hinner ej precis nu..

Inspiration, eller vad man ska kalla det för

Jag såg ett ganska vidrigt bildreportage i en ganska vidrig tidning..

Stjärnorna som smygäter... reportaget kunde kanske lika gärna heta kvinnorna som äter...

Jag vet inte riktigt vad det här "smyg" kommer in i bilden.. det ger ju lite sken av att de inte borde äta alls.. eller... det måste väl vara vad de äter som ger upphov till det här "ismyget" då.. och det de äter på bilderna är typ en macka, frusen yoghurt en isglass en pizza och popkorn.. det är väl såna grejer som kända kvinnor eller kvinnor i allmänhet inte borde äta dårå...  jag blir så sjukt  provocerad av det här.. det är också intressant att de har en artikel om en kvinna som har anorexia och hur fruktansvärt det är. Det är alltså inte okej att äta, men även väldigt hemskt att inte äta alls...

en artikel jag tänker på..

http://konstpretton.se/2012/05/01/nar-mat-ar-sex-om-att-mat-aldrig-far-vara-just-mat/

jo..just det..

Jo jag kom att tänka på en viktig grej här... det finns ju en klassaspekt idetta som är viktig att komma i håg.. alltså att jag till att borja med är i en ganska lyxig position när jag kan börja förhandla med vad och hur jag äter och så vidare.. jag kan tillexempel välja att handla på liedel eller inte göra det... Jag skulle kunna äta mat som är kodat med låg status som ett ställningstagande eller politisk handling eller en exotisk utflykt eller så men alltså det är ju en valmöjlighet för mig vilket grundar sig i en påse med ekonomiskt och socialt kapital..  Även om jag känner mig påverkad av normer som får mig att noja över vad jag äter eller inte  håller jag själv också på med att skapa och upprätthålla makthierarkier genom mitt val av mat.. Jag kan välja att äta ekologiskt och vegetariskt till vardags och därmed positionera mig på ett ganska högt trappsteg i en statushierarki som  grundar sig på väludbildadbedelklassvärderingar..  Genom att säga vem jag är med vad jag konsumerar säger jag också vem jag inte är eller inte vill vara...och så skapar jag ett stadigt jag och dem
åhhhhh det är så klurigt sånt här... men ganska intressant..

MAT OCH MAKT

Här är en  film som  min syster med vän  har gjort som jag tycker om.  Det är så mycket konstig status i att inte äta, inte vara hungrig, nöja sig med en sallad osv...

<iframe width="560" height="315" src="http://www.youtube.com/embed/D-xUbAKzrMU?rel=0" frameborder="0" allowfullscreen></iframe>

Efter handledning 1..

Ja... mi gestaltning skall ju innebära icensättning av mig själv på något sätt. När jag tidigare har gjort gestaltningar började det med att jag var intresserad av att undersöka ett ämne eller ett fenomen som sedan mynnade ut i ett gestalningsarpete där jag icensatte mig själv i en viss roll eller situation. Den här gången blir det lite omvänt eftersom jag har metoden först.. Så första uppgiften blev att komma på, på vilket sätt eller kring vilket ämne jag ville jobba nudå..

 Vi benade väl ut att tidigare gestalningar handlat en del om maktstrukturer. Jag har icensatt mig själv som en roll som föreställer ett kvinnoideal som jag  känner mig lockad/lurad att vara. Jag har också icensatt mig själv i en situation där jag är utstt för en annans blick och således gestaltat en situation där jag är i underläge gentemot någon annan.. Jag har så att säga gjort gestalningar som belyser en för mig negativ känsla av att vara påverkad av normer och maktstrukturer.. Vi pratade på hanledningen om att sådana strukturer såklart inte förändras om man hela tiden anpassar sig efter dem... Nike undrade om jag kunde komma på något område där jag känner mig begränsad av normer eller förväntningar eller vad man ska kalla det och om jag kanske kunde prova att utmana någon sådan norm... Och ja det är klart att jag kan komma på det.. Jag tänker att nästan allt mänskligt beteende styra av osynliga och synliga överrenskommelser och är genomsyrade av maktförhållanden.. Allt normbrytande beteende behöver inte vara positivt i sig heller tänker jag..

Men jag kom iallafall att tänka på något som jag har funderat på ett tag. Och det är mitt eget förhållande till mat och ätande.. Jag har ett ganska nevrotiskt och oavslappnat förhållande till mat. Jag håller ofta på och krångla i huvudet med vad jag äter hur mycket och när.. Det är liksom inget jag bara gör utan ihopkopplat med ganska mycket tänkande och förhandlande hit och dit.  Det är lite besynnerligt och en lite trist tanke att så mycket  noja hänger i hop med ett basalt behov som man gör flera gånger varje dag.

Jag tror helt klart att mitt jobbiga förhållande till ätande och mina val av mat till mångt och mycket är styrda av samhället jag lever i och de normer, värderingar och maktstrukturer som genomsyrar den situation jag befinner mig i. Här är alltså ett område där jag helt klart begränsar och anpassar mig själv på olika sätt och jag är jätte intresserad av att undersöka vad som händer om jag experimenterar med mitt beteende kring ätande..

PM

Frågeställning

Hur kan arbetet med gestaltning av sig själv genom fotografi bidra till lärande? Vilket slags lärande är det som främjas?

Bakgrund

I tidigare gestaltningsarbeten har jag gjort gestalningar där jag med hjälp av fotografi iscensatt mig själv i olika roller eller situationer. Jag tycker att detta sätt att arbeta har varit väldigt lärorikt och intressant för mig eftersom det gett mig möjlighet att undersöka olika maktpositioner, och situationer. Det har gett mig möjlighet att lära mig saker om mina egna identiteter och de normer värderingar som jag påverkas av har blivit synliga för mig på ett nytt sätt, även om inte detta var det egentliga syftet med arbetena från början.

Jag har blivit intresserad av hur och varför många (särskillt kvinnliga) konstnärer använder sig av denna slags gestalningsform i sitt konsnärliga arbete..

Under min VFU har jag vid några tillfällen låtit eleverna arbeta med icensättning av sig själva. Detta har ofta blivit lyckade och roliga lektioner. Jag skulle gärna vilja fortsätta arbeta med olika sorters icensättningsuppgifter med elever i framtiden. Men jag skulle gärna vilja bena ut hur en sådan uppgift kan bidra till lärande och vad det egentligen är för slags lärande som främjas genom sådana uppgifter.

I gestalningen som hänger samman med uppsattsen vill jag arbeta med iscensättning av mig själv på något sätt.